Dela sidan på Facebook Dela sidan på Twitter Skicka e-post

Långsiktiga effekter av kalkning - nationell uppföljning

Det svenska kalkningsprogrammet är det största i världen. Kalkningen har pågått sedan 1976. År 2010 kalkades mer än 3000 sjöar och 9000 kilometer vattendrag för att motverka försurningsskador på djur och växter.

Totalt har staten satsat över fyra miljarder kronor, vilket gör kalkningen till en av de största miljövårdsåtgärder som genomförts i Sverige. Kalkningen har under flera årtionden upprätthållit förutsättningarna för liv i tusentals försurade sjöar och vattendrag.

Målet med kalkningen är att i försurade sjöar och vattendrag bevara eller återskapa ett för platsen naturligt växt och djurliv till dess att försurningen upphör.

Havs- och vattenmyndigheten har det nationella ansvaret för att kalkningsverksamheten bedrivs optimalt med avseende på biologiska effekter, ekonomisk effektivitet och anpassning till försurningsutvecklingen.

IKEU

Uppföljningen av de långsiktiga effekterna av kalkningen görs genom programmet Integrerad KalkningsEffektUppföljning (IKEU). Programmet finansieras genom det statliga kalkningsanslaget och utförs av Institutionen för vatten och miljö och Institutionen för akvatiska resurser vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU), samt Institutionen för tillämpad miljövetenskap vid Stockholms universitet.

Huvudsyftet med den nationella uppföljningen är att bedöma om naturliga ekosystem återskapas. Programmet syftar även till att bedöma hur biologin påverkas vid avslutad kalkning. Programmet  innefattar vidare också uppföljning av vegetationsskador på kalkade våtmarker. 

Biologisk återställning i kalkade vatten

I många vatten räcker det inte med enbart kalkning för att de arter som slagits ut av försurningen ska återvända. Länsstyrelsen kan då besluta om biologisk återställning. Med biologisk återställning menas åtgärder som kan få arter att återvända, som återskapande av vandringsvägar för fisk eller restaurering av vattenmiljöer. Havs- och vattenmyndigheten tilldelar länsstyrelserna bidrag för åtgärderna.

Återhämtning

Det försurande nedfallet över Sverige har minskat vilket medfört en återhämtning i många försurade vatten. Därför har det under senare år varit möjligt att trappa ned eller avsluta kalkningen i flera sjöar och vattendrag.Tillsammans med metodförbättringar och kvalitetshöjande åtgärder har detta inneburit att kalkförbrukningen minskat med runt 40 procent jämfört med toppnoteringarna i början av 2000-talet.

Publicerad: 2014-02-12
Uppdaterad: 2014-02-20

Sidansvarig: Lennart Sorby