Dela sidan på Facebook Dela sidan på Twitter Skicka e-post

Taggar: Ålfiske

Ålen är akut hotad

Mängden unga ålar som ska bygga upp beståndet har rasat sedan 1980-talet. Ålfiske är nu förbjudet i Sverige, med undantag för vissa yrkesfiskare och specifika vatten. Arten vandrar enorma sträckor under flera år för att fortplanta sig och är därför känslig för mänsklig påverkan.

Flera åtgärder har införts för att skydda ålbeståndet. EU har beslutat om en återhämtningsplan och för att genomföra den finns en nationell förvaltningsplan i Sverige.

Svenska ålförvaltningsplanen

För att rädda den europeiska ålen har EU ställt krav på medlemsländerna att de ska jobba efter en nationell ålförvaltningsplan. Sverige fick sin plan godkänd av EU-kommissionen i oktober 2009. Havs- och vattenmyndigheten är ansvarig myndighet för arbetet med ålförvaltningsplanen.

Planens målsättning är att 90 procent av all blankål som för närvarande naturligt skulle kunna produceras i svenska vatten skall överleva och bidra till reproduktionen.

Planen bygger på fyra typer av åtgärder:

  • Inför förbud att fiska ål
  • Öka överlevnaden vid passage av vattenkraft
  • Fler stödutsättningar
  • Ökad kontroll

Utvärderas efterhand

Ålförvaltningplanen bygger på komplicerade beräkningar som rymmer en hel del osäkerhet. Genomförandet av planen skall därför vara en adaptiv process där resultatet av åtgärderna kontinuerligt utvärderas. Allt eftersom Havs- och vattenmyndighetens årliga utvärderingar visar vilka effekter de olika åtgärderna ger så kommer åtgärderna att anpassas för att de uppställda målen skall kunna nås. Den första rapporten till EU-kommisionen levererades i juni 2012.

Ålfiskeförbud

Sedan maj 2007 är det förbjudet att fiska ål för alla, i havet och i större delen av svenska sötvattensområdena. Ett fåtal yrkesfiskare har beviljats dispens från förbudet, liksom ett fåtal som fiskar med stöd av enskild rätt. 2009 begränsades antalet tillåtna ryssjor per tillståndshavare från max 500 till max 400 stycken och begränsningar av tillåten fiskeperiod infördes.

Ålens överlevnad vid vattenkraftverk

En viktig del av återhämtningsplanen är att öka antalet ålar som levande tar sig förbi vattenkraftverken på sin väg tillbaka till havet. Fiskeriverket har förhandlat med de stora kraftbolagen och i mars 2010 skrevs ett avtal under med Vattenfall, E.on, Fortum, Statkraft, Tekniska Verken & Holmen energi.

Bolagen åtar sig att göra åtgärder i 11 prioriterade vattensystem. Inom fem år ska minst 40 procent av de ålar som växer upp i vattnen uppströms kraftverken nå kusten helskinnade. Idag är den siffran mindre än 10 procent. I antal ålar räknat blir det cirka 140 000 blankålar som ska få fri lejd.

De tre huvudsakliga åtgärder som kraftboalgen vidtar för att öka överlevnaden i vattenkraftverken är:

  • Fångst och nedtransport per bil.
  • Styrning av ålen via utskov.
  • Skonsam drift av kraftverket under vandringstoppar.

Pilotförsök pågår med fångst och nedtransport  i Motala ström, Mörrum, Lagan och i Göta älv. Försök med utskov pågår och utökas. Skonsam drift vid vandringstoppar sker på frivillig basis i småkraftverken.

Ökade utsättningar av ålyngel

För att öka mängden utvandrande ål planerades utsättningsvolymen 2012 ha ökat till cirka 2,5 miljoner glasålsindivider. All utsättning skulle ske med glasål och i vattenområden med fria vandringsvägar och opåverkade av fiske.

2009 sattes cirka 750 000 ålyngel ut i både sötvatten och kustzon, på såväl öst som västkust. Tack vare att Fiskeriverket beviljades medfinansiering från Europeiska fiskerifonden (EFF) kunde antalet utsatta ålyngel mer än fördubblas året efter. 1,9 miljoner yngel sattes ut 2010, företrädesvis i vattensystem som mynnar på västkusten.

Publicerad: 2014-02-10
Uppdaterad: 2014-02-10

Sidansvarig: Martina Liljegren