Dela sidan på Facebook Dela sidan på Twitter Skicka e-post

Två olika sorters kräftor

I Sverige finns två arter sötvattenskräftor: flodkräfta och den introducerade signalkräftan. Bestånden av flodkräfta har dock minskat kraftigt i landet under 1900-talet, främst på grund av kräftpest, men också försurning, föroreningar, vattenreglering och konkurrens och smittspridning från signalkräftan.

Man räknar med att så mycket som 97 procent av flodkräftbestånden slagits ut under de senaste hundra åren. Flodkräftan representerar ett stort kulturellt, socialt och ekonomiskt värde. På många håll i landet pågår arbetet med att bevara flodkräftan och förstärka flodkräftfisket.   

Signalkräfta introducerades i Sverige i slutet av 1960-talet. Nu finns bestånd i Hjälmaren och Vättern som är fiskbara för yrkesfisket. Yrkesfiskets fångster i dessa båda sjöar har ökat mycket kraftigt de senaste decennierna delvis på grund av ökad redskapsinsats.

Skillnaden på signalkräfta och flodkräfta

Det finns några enkla knep att se skillnad på våra sötvattenskräftor. Exempelvis har signalkräftan en vit vårta vid tumgreppet, något som flodkräftan saknar.

Flodkräfta hanne

Flodkräfta 

  • En rad med små taggar längs gränsen mellan huvud och ryggsköld (A). Känn med fingret!
  • Mörka, enfärgade klor med mörkt "tumgrepp", ofta med en signalröd vårta (B).
  • Långa, mandelformade klor med riklig förekomst av vårtor och taggiga utskott.
  • Huvud och ryggsköld mörka, ofta svartaktiga, med vårtor och taggiga utskott.

Signalkräfta hanne


Signalkräfta

  • Inga taggar längs gränsen mellan huvud och ryggsköld (A). Känn med fingret!
  • Klorna ofta ljusare på undersidan. Vit vårta i "tumgreppet", oftast omgiven av en stor vit-turkos fläck (B).
  • Breda, "muskulösa" klor vars yta är slätare med insänkta porer.
  • Huvud och ryggsköld släta med insänkta porer. Oftast tydligt brun färgton.


Publicerad: 2014-02-10
Uppdaterad: 2014-02-10

Sidansvarig: Martina Liljegren