Enskilda avlopp

Dålig rening av avloppsvatten från enskilda avlopp, bidrar till mängden kväve och fosfor i våra vattendrag, sjöar och kustvatten. De vanligaste förekommande reningsteknikerna (förutom slamavskiljning) är infiltrationsanläggning, markbädd och minireningsverk.

Lagar och regler

Miljöbalken

Den 1 januari 1999 trädde miljöbalken i kraft. I samband med detta upphävdes bland annat de gamla hälsoskydds- och miljöskyddslagarna. Miljöbalkens första paragraf säger i korthet att balken syftar till att främja en hållbar utveckling och att reglerna i balken ska tillämpas så att detta syfte uppnås.

I miljöbalkens andra kapitel hittar du de allmänna hänsynsregler som varje verksamhetsutövare är skyldig att iaktta. Ägaren av en fastighet med enskilt avlopp är en verksamhetsutövare i balkens mening. Reglerna ställer krav på att man ska känna till de risker för miljön och människors hälsa som verksamheten kan tänkas orsaka, att man utför de skyddsanordningar och försiktighetsmått som inte är orimliga för att undvika olägenhet för människors hälsa eller miljön och att man väljer den lämpligaste platsen för verksamheten.
Man ska dessutom sträva efter att hushålla med resurser och sluta kretslopp samt vid val av produkter välja den som orsakar minst skada på miljön. Om du är fastighetsägare betyder det till exempel att du ska ha en uppfattning om hur din anläggning fungerar och vad den klarar av. Kemikaliebehållaren kanske behöver fyllas på eller spridarrören spolas rena. Om du är osäker på ditt ansvar, är det bra att kontakta din kommun.

Bara slamavskiljning räcker sällan

Enligt 12 § i förordningen (1998:899) om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd (FMH) är det generellt förbjudet att släppa ut avloppsvatten från vattentoalett eller tätbebyggelse i ett vattenområde, om avloppsvattnet inte har genomgått längre gående rening än slamavskiljning.

Vattenområde definieras i 11 kapitlet 4§ miljöbalken som ett område som täcks av vatten vid högsta förutsedda vattenstånd. I förarbetena till miljöbalken nämns som exempel sjöar, havsvikar, öppet hav, vattendrag, diken, kärr och andra våtmarket samt även konstgjorda vattensamlingar såsom regleringsdammar och bevattningsmagasin.

Tillstånd krävs för avlopp från toalett

Tillstånds- och anmälningsplikt för enskilda avlopp regleras i 13-16 § FMH. Man måste alltid ansöka om tillstånd innan man inrättar en avloppsanordning som ska belastas med toalettavlopp. Tillstånd krävs också om man ansluter en vattentoalett till en befintlig avloppsanordning. Tillstånd söker man hos kommunens miljökontor. Man har alltid rätt att överklaga kommunens beslut till länsstyrelsen.

För avlopp utan toalett räcker det med en anmälan till kommunen

En avloppsanordning utan WC-anslutning är anmälningspliktig. Skillnaden är att man inte behöver invänta kommunens godkännande innan man börjar bygga sin anläggning. Å andra sidan har kommunen rätt att i efterhand förelägga om att anläggningen ska ändras om den inte motsvarar de krav som kommunen anser är nödvändiga för att skydda människors hälsa och miljön.

Om det behövs för att skydda människors hälsa och miljön får kommunen utfärda lokala föreskrifter om att även avloppsanordningar utan WC-anslutning är tillståndspliktiga. Detsamma gäller inrättande av andra typer av toaletter än vattentoalett. Kontakta därför alltid miljökontoret för att få information om vad som gäller i din kommun.

Anmäl också större förändringar av mängd och sammansättning av avloppsvattnet

En ändring som väsentligt påverkar avloppsvattnets mängd eller sammansättning är anmälningspliktig. En sådan förändring skulle till exempel kunna vara att man installerar ett större badkar eller startar kaféverksamhet.

Varken anmälan eller tillstånd behövs om avloppsanordningen bara är avsedd att föra avloppsvattnet till det kommunala avloppsledningsnätet eller en annan allmän avloppsanläggning.

Vägledning

De nu gällande allmänna råden om små avloppsanordningar trädde i kraft under 2006 (AR 2006:7).
Allmänna råd är en tolkning av gällande lagstiftning och innehåller generella rekommendationer om tillämpning av lagar och regler, i det här fallet avsnitt i kapitel 2 och 26 i miljöbalken och några paragrafer i FMH.

Havs- och vattenmyndighetens författningssamling

Naturvårdsverkets författningssamlinglänk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster

Avloppsvatten

"Avloppsvatten" är ett samlingsnamn för vatten — i regel förorenat — som avleds i rörledning, dike eller liknande.
I kapitel 9, 2 § i miljöbalken ges en juridisk definition av vad som menas.
Exempel på avloppsvatten är:
·         spillvatten
·         dagvatten
·         kylvatten och
·         dräneringsvatten.
Spillvatten kan komma från såväl hushåll som industri, biltvättar och andra verksamheter. Hushållsspillvattnet består av spillvatten från WC ("klosettvatten") samt från bad, disk och tvätt ("BDT-vatten"). Ibland talar man också om så kallat "tillskottsvatten" (eller "ovidkommande vatten") när man menar takvatten, dräneringsvatten och inläckande regn- och grundvatten, som i varierande grad tillförs avloppssystemet.

Kontaktperson:
Maria Hübinette Tel: 010-698 61 48
Dela:
Publicerad:
2011-09-13
Uppdaterad:
2012-01-27
Kontakta sidansvarig: Ann-Charlotte Berntsson
Logga in


Vilka kan logga in på webbplatsen?

Realtidsstopp

Snabbstängning av yrkesfiske till skydd för torsk, kolja, sej och vitling Läs mer

Kontaktuppgifter

Besöksadress: Gullbergs Strandgata 15 Postadress: Box 11 930 404 39 Göteborg Tel: 010-698 60 00 Fax: 010-698 61 11 E-post: havochvatten@havochvatten.se Sök medarbetare

Kontakta oss

Jag förstår att HaV är en statlig myndighet och att det innebär att det jag skriver blir en allmän handling.

HaV i sociala medier

FacebookFacebook
TwitterTwitter
YoutubeYouTube
Havs- och vattenmyndigheten, Org. nr: 202100-6420